Positiva ord och blåsor på småtårna.

Men det är såna saker man får lov att ta när man ger sig ut på tvååenhalvtimmes promenad (även fast det inte var meningen).
De positiva orden har jag fått höra idag, och det var alltid trevligt. Jag kände mig minsann lite generad. Det är inte lätt alla gånger.
Igår var jag (som sagt) ute på en promenad, och så hann jag med att avverka Sollefteås utkant. Jag följde älven hem, och så gick jag vilse där på slutet, men jag hittade tillbaka tillslut! Järnvägen är bara bra när man behöver ett riktmärke.

Det är en tik som har valpat i helgen.
Cherie fick sju valpar, varav en var dödfödd och en hade dött (förmodligen) natten till idag.
Så hon har fem stycken (hittills) friska valpar som kryper omkring i valpningslådan.
Jättesöta!
Jag har varit valphållare vid blodprovstagning, för DNA-test, för att se om det är renrasiga valpar Nila har fått, eller om det är rottis eller alaskan malamute i dem också. Vi kommer till den spännande upplösningen!

SIMON ÄTER! Hon har ätit två mål igår (båda som jag blötte upp med vatten) och två mål idag (varav ett jag blötte upp). Jag är så glad!
Men, jag har en känsla av att hon kommer sluta att äta när vi kommer tillbaka till Öjeyn igen, för det brukar kunna bli så. Alltid.
Hela tiden.
Som vanligt.

Kvällen kommer bestå av en långis med Simon, och en dusch på det.
Och ikväll ska jag försöka att INTE somna ifrån telefonen! Jag har gjort det de senaste fyra nätterna. Hur bra är det egentligen? Det är inte vidare bra, har jag hört.
Prommis next! Efter att ha plåstrat om mina stackars tår först.

So long!

/K