Som hund och katt...

Fast lägg till diverse veterinärbesök till det och det blir en helt annan affär av detta.

Mamma sa för några dagar sen att Proxy kommer att vara en guldgruva den dan hon måste somna in - men det kan hon ju inte bli - eftersom att hon redan är det. Kanske inte i den bemärkelsen att jag tjänar pengar på henne, eller att hon drar in pengar till hushållet. Men hon är speciell i sig och det är det som gör henne till mitt guld, tillsammans med Simon.

Hösten börjar närma sig, vilket jag märkte nu ikväll på riktigt faktiskt, när jag var ute och gick.
Jag gick runt Grans (god bless) och dimman låg så tät att jag kunde andas in fukten. Jag såg inte mina hundar när de gick längst ut i kopplet. Det enda jag hörde när jag gick mellan hagarna var kor och får som ljöd i en konstig och obehaglig kör.

Jag har alltid tyckt att det är något obehagligt kring fårens bräkande och kornas råmande. Det är något som väcker olustkänslor hos mig. Däremot får jag ett lugn i kroppen när jag känner lukten av både hästar, kor och får. Då minns jag tiden från Grans, vilken förmodligen var den bästa i mitt liv, än så länge.

Jag får en knut i magen bara jag tänker på att skolan har börjat om igen och jag hör inte dit.

/K