Tillbaka till framtiden - eller hur det nu var. . .

Meningen med den meningen har jag ingen aning om, men jag antar att den ska vara en aning filosofisk eller poetisk eller något.
Eller så var det från en film?

Då ska man klottra ner ett par ord om första dagen efter sista helgen efter första praktiken på sista höstterminen under sista året på gymnasiet.
Ja. . .

Det har känts som att jag velat strypa väldigt många människor idag. Bara för att de funnits till vid det tillfället som jag känt så.
Det hade varit mycket skönt att få känna någon falla ihop i mina händer och aldrig mer vakna upp igen.
Då kanske jag känt mig en aning bättre iallafall.
Eller så hade jag varit sämre till mods, eftersom att personen i fråga hade sluppit jordelivet och hamnat antingen i (om det finns såklart - vilket jag betvivlar) helvetet eller himlen.

Vissa dagar vill jag försvinna från jorden yta och bara inte finnas.

"Jag blir så less på allt och alla! Vad ska jag göra?"
"Gå undan då. . ."
"Jag gör ju det, men jag har ju ingenstans att gå undan till. . ."
"Hmm, ja, då vet jag inte riktigt. ."
"Jag tar livet av mig. ."
"Nä, det var ju lite för drastiskt. ."
"Jaha, men då har jag ihjäl alla andra då?"

Det fungerar väl? Kanske ett tag iallafall.
Nä, nu ska jag ta och hänga mig någonstans och hoppas att ingen hittar mig.

Death will tear us apart. . .

Over and out - I'm never coming back.

/K