Mitt hjärta värker.

Dagen idag:
Jag vaknade före fan för att ringa till vårdcentralen.
Ja, när jag pratat klart med henne, så var det bara att bege sig dit för tester.
Kallt som bara den ute (egentligen var det plusgrader, men nyuppstigen från en varm säng klockan alldeles för tidigt och he sig ut och gå, det är inte hälsosamt).

Jag blev klar där borta strax efter nio, och då gick jag hem.
Tog med mig hunden ut på morgonpinkningsrunda och knallade förbi Nautilus på vägen.
Väldigt effektiv, och allt det innan klockan tio. Innan klockan tio brukar jag inte ens vara vaken när jag är ledig annars! Beroende på med vem jag är då förstås.
Vissa vill ju ha upp en före fan! Men egentligen så är det ju bra, man får faktiskt gjort mera om man är uppe med tuppen. :)
Kanske ska börja stiga upp tidigare när jag är ledig?
Får se hur det ter sig i framtiden. Och det borde ju vara ganska skönt att ha en någosånär jämn tidsrytm.
Oj! Karin har kommit till insikt hos sig själv!

Nåja, efter besöket på Nautilus, så gick jag hem och åt frukost tillsammans med Anna. FRUKOST! Jag! Det hör inte till vanligheterna. Jag håller på att bli (hör och häpna) normal! Åtminstone till viss del. Jag personligen kommer inte bli normal någonsin, men mina vanor. :)

Efter DET så bar det av in till stan för att fixa pass. Jag ser ut som "Hej, kom och hjälp mig!", men ingen kom.
Följde med Anna när hon skjutsade hem mamma och sprang fort upp och hämtade ett äpple, som ett mellanmål, klockan var då tolv.
Okej, jag äter frukost. Okej, jag försöker äta middag regelbundna tider. Men frivillig lunch har jag inte riktigt fastnat för ännu. Jag jobbar på det! Ta det bara lugnt. :)
Nåja, käkade mitt äpple påväg in till stan, och det var helt okej. Jag dog inte! Men äpple är gott, så det gör inget. ;)

Hittade ett par byxor där någonstans bland att folk som var på samma breddgrad som jag vid den tidpunkten.
Det var inte såna byxor jag tänkt mig, men jag kände i mitt värkande hjärta att de hade varit så sköna att bära!

Nå. Vi tog oss hem, och ut och åka tefat det bar!
Hej, vad det gick minsann! Det var riktigt kul måste jag säga, och jag var rädd att en del olyckor skulle hända, men både hundar och ungar klarade sig! :)

Jag har städat idag. Håller visserligen fortfarande på med det, men jag var tvungen att ta en paus, då (som rubriken lyder) mitt hjärta värker.
Varje gång jag andas ut och ska ta ett djupt andetag, så känns det som att det är någon som vrider om en kniv ett kvarts varv inne i min bröstkorg, eller något i den stilen.

Jobbar på städskrubben just nu, har dammsugit hela lägenheten, utom Annas sovrum och badrummet, har vädrat ut hela lägenheten, ids tamigfan inte skura, så det får vara, jag har plockat ut mattorna, håller på att tvätta, ska bädda rent och måste plocka klart i mitt rum! Det SKA fan i mig inte se ut som ett annat jävla bombnedslag hela tiden! Det är inte rättvist!

Och hur ska man bära sig åt för att få någon att förstå att den dricker alldeles för mycket?
Snälla, hjälp mig.

Done and done!

/K