"När man är liten och trött..."

Jag har ont i magen, och ont i huvudet och mår allmänt kasst - och ingen bryr sig om det, så spela roll om jag skriver det här eller inte. Jag kommer antagligen bli klassad som någon som är svag, som vill ha bekräftelse - men så är det inte vill jag lova.
Jag har den bekräftelse jag behöver för tillfället - jag vet att jag är saknad, och jag vet att jag gör ett bra jobb. Det är allt jag behöver nu, och snart behöver jag inte vara saknad längre, för snart kommer jag hem. Den 22/7 så ska jag sitta på en buss (okej, två bussar) i sex timmar och 45 minuter. Yippie!

Nu sitter jag iallafall på jobbet och funderar på vad som ska hända härnäst, eftersom att jag dels är ensam, och eftersom att jag är ensam, så är jag även paranoid. Jag vågar inte fylla på fodervagnen idag, så det gör jag imorgon när jag stiger upp. Ingen kommer att veta. Jag funderar även på att ta in Simon hit in, så att hon får vara med en stund inatt också, eftersom att jag inte vill ha henne i buren inatt. (Hon sov i soffan inatt, schhhh..) :)

/K