Gnabb hit, och gnabb dit...

Kan ni inte sluta, och bli sams?

Vad spelar det för roll om två av er åker en dag tidigare? Det är inte som att ni inte kommer att vara med varandra hela tiden ändå... Det finns många ställen att träffas på, vet ni...

Bli sams. Ni har sex dagar på er.

Jag mådde pyton imorse. Var vaken sen klockan fem, och hade SÅ ont i magen. Jag ville verkligen inte vara ensam just då. Jag ville ha någon som strök mig på ryggen, någon som jag kunde luta mig mot när det blev jobbigt. Någon som hade en axel fri att gråta mot när det gjorde som mest ont.

Nu hade jag inte det, så jag ringde till mamma istället, och jag vet, helt ärligt, inte om det blev bättre eller sämre av att höra hennes röst när jag mådde så kasst. Jag är ju van att hon sitter bredvid mig när jag mår dåligt...

Jag vill bli fem igen. Jag vill inte vara klassad som vuxen (man är inte mer vuxen än man känner sig, kan man ju tycka) men man MÅSTE vara vuxen. Man kan inte vara barn föralltid... Och det suger.

Jag ska jobba på min födelsedag också. Det blir ju kalas. Eller? Tja, jag har iallafall bestämt mig för att baka tårta till dem som jobbar då, men jag funderar på att baka den på måndagen istället, eftersom att vi annars bara är tvååå, som jobbar på helgen. Jag ska jobba istället för Therese som ville vara ledig, så ska jag vara ledig helgen efteråt istället. Inte för att det spelar någon roll om eller när jag är ledig, eftersom att jag ändå inte gör något om dagarna ändå, så.

Är det fint väder, så orkar jag ingenting. Är det mulet, så tar jag mig ut på promenad eller springtur iallafall, och det är ju bra, men det är ändå först på kvällen, eftersom att jag kan ha Simon lös större delen av vägen då, utan att det ska komma någon bil eller människa och störa. Inte för att det HELLER gör något, men... Ja, jag vet inte. Det är skönare att springa på kvällen när det inte är en massa folk ute.

Jag vet inte om jag ska försöka ta mig ut på en promenad eller springtur ikväll. Och jag vet inte heller om jag ska orka prata i telefon heller. Det känns som att ingen orkar ha dessa långa samtal med mig längre. Det blir bara uttjatat och kommer tillbaka till allt som vi pratat om förut hela tiden.

Och om jag ska ut, så kommer jag att må ännu mer kasst än vad jag redan gör, och jag vet inte om jag vill vara med på den leken...

Har däremot haft jätteroligt på jobbet idag, jag har verkligen vågat skratta! Tidigare har det varit mer:
"Haha, vad roligt..."

Nu var det mer:
"AHMAGAAAAD!!! AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH JAG DÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖR VAD ROOOOLIIIIIIGT!"

Öhm, jaaa....

Alla sju valparna lever, och det är bra! Fem flickor och två pojkar är det. Men HVF (Enter) har blivit avlivad. Han fick somna in igårförmiddag, och det var lite synd, eftersom att han verkligen tydde sig till en, han var en så mysig femveckorsvalp. :) Nu får han äta allt han vill, den lilla ängeln.


Enter

6

/K