Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta...

Men jag skrattar för nu iallafall!
Jag har inget att vara ledsen för! Verkligen inte. :) Jag är saknad hemma, jag får snart (okej, en månad kvar) lön, och har även valp på G. Jag längtar verkligen till vecka 33! Fast, vad gäller Proxy, så träffar jag ju henne imorgon. :D (Jag anar kärlek i luften.)

Jag har jobbat, och jobbat lite till. :) Allt har bara gått kanon, och jag kan inte tro att jag bara har två ynka veckor kvar här nere.... Snart är det över. Men då är jag ju hemma, med Proxan och alla andra (de är inte så värdefulla just då...). ;)

Nu ska jag sova, så att jag orkar jobba imorgon. :)

/K