torsdag 14 maj 2009

Sommarknän!

Det har iallafall Åsa fått idag, efter att jag drog med henne ut och åka inlines.

Som jag skrev tidigare idag, så blev jag väckt av en massa småbarn som gick förbi på gatan nedanför och levde jävulen! Djävulens kommunistbarn är vad de är! Det är bara att skjuta hela bunten om de ska hålla på att väcka mig sådär! Jag var inte på bra humör imorse när jag klev upp då, kan jag lova. Och jag tror att det fanns en del i detta hushåll som förstod det, däremot så var inte Simon en av dem.

Hon ville inte äta, så då vart jag ännu grinigare och sa åt henne att gå och dö, eller att äta. Det var hennes val. Hon gjorde dock inget...

Nå, jag drog med henne på en rask promenad, för att jag tänkte att hon skulle få vett nog att äta maten när vi kom in igen. När vi hade kommit vad som blev halvvägs på den promenaden, så kräktes hon för att hon inte ätit något. Ovanligt ens? Nä, inte direkt!

Hursom, så åt hon iallafall när vi kom in igen, och det var jävlat bäst för henne. Sen bar det av till skolan för lunch, och mmm, vad gott med fil!

Vi hade engelska b direkt efter lunch, och jag har fått reda på mina nationella prov. Jag blev godkänd iallafall, och det är ju ett plus. Efter det så hade vi idrott där vi spelade baseboll! HAHA! Vad roligt det var, och så tokigt det blev! Men kul hade vi, och det är väl det som räknas iallafall.

Efter att jag kommit hem, så bar det av på en tur med inlinesen tillsammans med Simon, och då var jag lite gladare iallafall, men inte mycket. Vi åkte rundan som, som vanligt, tar 40-45 minuter innan maten, och det var riktigt varmt och skönt, och jag hoppas att jag har fått lite färg på axlarna iallafall. I ansiktet och på händerna behöver jag inte speciellt mycket mer färg.

Nå, efter det, så var det middag. Det blev grillat av någon anledning, och gott var det! En fördel. Dock så är det inte gott längre... Jag har för ont i magen av middagen idag, för att det ska vara gott. Ungefär 40 minuter efter att vi hade ätit klart, så åkte jag och Åsa ut på vår inlinestur. Djävulsturen. Först ramlade Åsa och skrapade händer och knän, hennes byxor gick sönder, och även hennes hud. När vi kommit en bit till, så ramlar även jag, och även fast jag är beredd på det, så gör det jätteont när benet hamnar i någon konstig vinkel under mig. Jag ramlade iallafall på gräset, medan Åsa ramlade på asfalten. Ajajaj! Och jag VALDE faktiskt att ramla också, visserligen så hade jag ramlat i vilket fall (HAHA!! Ramla - fall...) som helst, men jag valde mitt fallställe, om jag lägger fram det så. Jag valde gräset framför grus, sten, gräs OCH asfalt. AJAJAJ! Det hade gjort ännu ondare än asfalt, only.

Direkt efter att jag hade kommit in, tagit av mig inlinesen och satt mig vid datorn, så får jag ett sms där frågan lyder:
"Är du upptagen?"
"Nej." Svarar jag (det är mer ord, men jag kommer inte ihåg, och jag orkar inte sträcka mig efter telefonen för att kolla heller, ja, jag är lat nu!).
Strax därpå så ringer telefonen, och jag vet inte, är det bara jag som måste göra något, typ gå omkring, när jag pratar i telefon, oavsett vem det är jag pratar med? Nå, hursomhelst så kom jag på idén att ta en promenad när jag hade sällskap! Pratade på om, som vanligt, allt möjligt och det mesta. På något vis kom vi in på pseudonym och prefix. Nå, det kan ta såna vändningar ibland. Och det var från att Joar skulle berätta om en bok som han läser... Ja, så tokigt det kan bli ibland.

Jag kom in, la på, och nu ska jag försöka bli rik så att jag kan gå på bio imorgon. Jag vill ha något att göra! Och på tal om imorgon, så har jag SOVMORGON! Igen. Och den här gången ska inget få väcka mig, annat än alarmet på telefonen! Jag ska sova ända tills klockan fem i nio, och sen ska jag snooza i nio minuter innan jag stiger upp! PARTY!

/K

2 kommentarer:

  1. Du gör fan alltid illa dig! Att du ens vågar åka inlines. :P Inlines är för farligt för en klant som dig. xD

    Och varför kollar du inte upp hunden? Om hon inte äter är det väl ett tecken på att nåt är fel?

    SvaraRadera
  2. Nä, det gör jag inte! Det är bara ibland... Och hursomhelst så fick jag inga bestående men heller! Jag är totalt fine!

    Och att kolla upp henne. Jag VET anledningen till varför hon inte äter, och jag har faktiskt funderat på att kolla upp henne, jag har pratat med Catarina (lärare i djursjukvård) och frågat henne vad hon tycker att jag ska göra. Hon äter efter att hon har ansträngt sig, och det innebär alltså att jag får ta två extra långa promenader varje dag. Big deal...

    SvaraRadera