Save me. Help me. Therefore, kill me.

Dagen idag. Inte speciellt positiv. Jag har varit så förbannad så det finns inte!
Ofta man inte orkar göra något även fast man inte har något att göra? Det är bara så störande!
Jag vill bara ta studenten och flytta ner till Umeå! Jag vill ha en egen lägenhet där jag och Simon kan bo tillsammans. Bara vi två.
Allt är så förbannat drygt just nu och jag orkar inte med något!
Jag orkar inte plugga - lik förbannat måste jag göra det.
Jag orkar inte stiga upp på mornarna - lik förbannat ligger jag inte kvar i sängen, även när jag kan välja bort att stiga upp.
Jag orkar inte med nytt folk - ändå måste jag stå ut med dem, dagarna i ända.
Jag orkar inte vara hemma - ändå kan jag inte komma undan, eftersom att jag inte har något eget att gå undan till.

-Snälla. Låt mig bara vara ifred!-

Dagarna sen helgen har iallafall bestått av skola, och många hundlektioner. Det är så skönt att komma till skolan och veta att det är sju timmar tills jag måste gå hem, för att ta itu med saker man gör efter skolan.
Det är skönt att komma till skolan och få ta ut sin ilska på lärarna istället för dem man måste umgås med resten av livet.
Det är skönt att komma till skolan och arbeta med Simon, märka den skillnad som det faktiskt gör när jag är på bra humör för att jag får träna med henne.
Det är skönt att komma bort från hemmastressen för ett par timmar om dagen - för att sen komma hem till den igen.

Mellan klockan fyra och klockan sju, så sitter jag antingen vid datorn eller så försöker jag sysselsätta mig på annat sätt - vilket inte är så jävla lätt, eftersom att jag kan inte lyssna på musik, för det stör. Jag kan inte göra skolarbete, eftersom att jag inte har ro att koncentrera mig på det. Jag har inte ro att göra något vettigt.

Klockan sju försöker jag komma ut och gå varje dag i ungefär en timma och en kvart. Det brukar gå ganska bra, jag har gjort det i de senaste tre dagarna och hela veckan förra veckan.
Igår fick jag med mig en papillon på promenaden. Den ville vara med mig och Simon. Den följde efter oss från Linnéparken och en bit in på Storstrands villaområde. Sen lämnade den oss för en annan hund.
Jävla horhund!

Nåja, det gick bra och det var så skönt att bara gå. Det är fortfarande så jävla skönt att bara gå.
Få komma ut i friskluft och inte behöva vara inne i en unken lägenhet som ingen ids städa. Ingen ids diska. Ingen ids tvätta.
Ingen ids något!

Allt är bara så förbannat drygt!
Jag vill lägga mig ner och dö!
Så kanske jag kommer ifrån det här helvetet.

/K