Titel: Yttersta gränsen..

För vad man avslöjar om sitt privatliv.

Vad är egentligen gränsen för vad och hur mycket om detta "vad" man berättar för sin respektive, vänner, syskon, människor som man gör en ansats att försöka lära känna och de människor som för en själv bara kommer vara främlingar.

Är det helt rimligt att till exempel över MSN berätta allt om vilka pubertetproblem man hade när man var i den åldern, hur många man har legat med under två veckor, huruvida man är oskuld eller inte, hur ens syskon/föräldrar är mot en efter att den har kommit hem från skolan, allt som hänt under dagen/helgen/veckorna/månaderna/åren man inte har talats vid, livet i allmänhet, musiksmak, vilken telefon man använder, vilka intressen man har, problemen med pojk/flickvännen, om man är singel eller upptagen.

Vad ska man säga när man nyss börjat prata med personen i fråga?

Ska man bestämma direkt om detta är någon man faktiskt vill lära känna? Eller ska man vänta? Hur länge ska man vänta?

När man väl bestämt sig för det, ska man då direkt börja avslöja hela sin livstid?

Vad är lämpligt att fråga?

Den första frågan är ju alltid:
"Vad gör du då?" +/- "då".

Frågan som kommer efter det brukar för det mesta vara:
"Vad ska du göra sen?"

eller

"Vad har du gjort idag då?"

Och jag vet, jag gör exakt likadant. Det är ett inlärt mönster. Jag lovar.

Nå, nu till helgen...

Det blev för det första ingen bio för mig och Joar igår. Vi stannade hemma, eftersom att jag är (var) så pass efter i civilisationen, och såg på "Madagaskar", både ett och två.

Det var tänkt att det skulle bli "Valkyria" sådär på kvällskvisten, men det blev inte. Jaja, kvällen slutade bra och jag var iallafall nöjd.

Fredagen var det middag och film.

Då var det "The Bucket List" som rullade (snurrade?) i spelaren, och den var lika bra som första gången som jag såg den. Den hade faktiskt inte ändrats ett enda dugg! Bra gjort, Klas!

Lördagen var som ovanstående..

Idag har vi kollat på film! ("Landet för länge sedan II: Äventyret i den förbjudna dalen", ettan, "Landet för länge sedan", såg vi igår, innan "Madagaskar".)

Tog också en promenad på en halvtimme (?), för att upptäcka att Djurkliniken i Öjebyn har bytt lokal!

Varför är jag alltid sist med att få reda på allt?

Jag vill inte vara med något mer.

(Men se, jag har en katt! Som förvisso är knäpp men...)

Nu ska jag gå och bädda rent i min säng, eftersom att jag har en känsla av att det lär behövas.

/K