Jag vill inte springa iväg från allt som går dåligt. Jag vill kunna stanna kvar och reda upp allt som gått fel. Jag vill vara lycklig för en gångs skull, men är jag inte det?
Alla pratar om hur bra de har det. De har en duktig hund, de är så nykära, de har klarat körkortet, de har fått barn. Det finns vissa punkter i livet som jag bara vill slippa behöva vända mig om och se tillbaka på, hur bra jag hade det då. När jag känner mig som mest nere, väntar jag bara på att klumpen och minnena ska komma tillbaka, och som en trogen hund, så gör de alltid det. Jag kommer aldrig slippa de stunder jag för första gången i mitt liv var riktigt lycklig.
Minnena kommer alltid att förfölja mig, och människor borde verkligen tänka efter innan de sårar någon annan så djupt.
/K
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar