Bad av Zita är inte barmhärtigt. Inte på en fläck. Det kan liknas vid det klassiska hundbadet som man så ofta ser, när matte/husse trillar ner i badtunnan själv, fast i detta fallet var det en matte som febrilt försökte hålla fast hunden, försöka hålla fast duschen - som hon tillslut släppte - samtidigt som hon tänker:
"ÅHNEJ! MIN TELEFON!"
Med hunden halvvägs utanför badkarskanten, vattnet sprutandes rätt in i uringningen på mig och med en vält schampoflaska, så lyckas tillslut matte få hunden åter i badkaret, nedtryckt, samtidigt som hon vrider av vattnet och ställer upp schampoflaskan. Vi fortsätter duscha av schampot som vanligt, och allt går frid och fröjd.

/K