tisdag 24 februari 2009

In joy and sorrow

It's breaking my heart.

Nå, jag har varit på skolan idag, inte gjort speciellt mycket. Fick väldigt ont i rumpan efter att ha hoppat bock över några plintar. Jag landade på plinten istället för på mattan, som jag skulle gjort, så det kommer att resultera i blåmärken och skrapsår på rumpan ett par dagar.
Jeje, livet är hårt.

Fick sluta tidigt efter idrott och svenska (där vi hade en genomgång för NATIONELLAPROVEN!) och efter en lunch bestående av köttbullar, grönsallad och melonsallad. Till efterrätt: Tada, semla!
Fick dock ont i magen (som vanligt) när jag ätit en liten del av den, så det blev inte så mycket av den efterrätten.
Åkte bil hem också, Alexandra skulle skjutsa Linda och Julia för att hämta och lämna grejer, så jag snålade lite.
Men jag har kommit på att jag inte ska åka bil så ofta. Det är riktigt skönt med en promenad på mornarna.

När jag kom hem, så for jag och Anna ut till sandtaget för det var ju så fint väder. Men när vi kom dit, så var det inte alls lika trevligt. Det blåste jättekallt! Och jag hade bara en munktröja på mig, för jag hade som räknat med att jag skulle klara mig med det, eftersom att solen sken, och det blåste ju inte här! Jag har nu lärt mig att man inte ska dra förhastade slutsatser om vädret.
Usch.
Kan inte snön bara försvinna?

Vi åkte hem ganska så fort, och efter att vi kommit hem, så la jag mig på sängen och läste "Breaking Dawn" i ett par timmar, tills Nadja ringde och sa att jag skulle komma till banken, för absolut ingenting! Så värdelöst!
Jeje, mötte mamma utanför banken, så jag följde med henne in på affären och köpte några äpplen, och saker till baket som pågår just i detta nu. (19:20)

Kom hem, kastade mig på sängen och läste lite "Breaking Dawn" - då hade jag kommit till upplösningen i boken! Så spännande!

Gjorde lite middag sen (nudlar), och nej, jag misslyckades inte med dem, vattnet bara kokade över, för att jag var upptagen med att skriva sms!
Efter middagen, så la jag mig på sängen och läste klart boken.
Slutade dock inte som jag hade väntat mig.
Det var ett ganska otydligt och detaljlöst slut, som om hon hade slut på ord, eller något. Men jag antar att det är så med böcker som hålls i en serie. Okej, kanske inte alla, men de flesta.

NU så håller jag på att baka semlor, men innan jag gjorde det, så var jag naturligtvis tvungen att diska och torka av bakbänken. Såklart. Meeeen, jag antar att det kan vara så.
Can't wait to get to Umeå!

Spännande kväll jag har framför mig.
Inte.
Består av fortsatt bak, kanske lite fika, promenad med hund (kanske springa?), och sen sängen.
(Kisse ville minsann också vara med!)

/K

måndag 23 februari 2009

Yes!

Finally!
Jag har fått klartecken från rektorn att jag får reducera arbete med hund, specialisering.
Det om något kommer bli riktigt skönt!

Jag vaknade upp ur en underbar dröm i något annat land, till snöiga Öjebyn.
Det sög ju.
Jag vill verkligen inte stiga upp på morgonen, även fast jag var pigg som en mört!
Jag vaknade före klockan ringde, och jag somnade på mindre än fem minuter igår. Och en sak är säker.
Jag vaknar inte av min smssignal, vilket är ganska otroligt, med tanke på vilket jävla ljud det är.

Nå, varit på skolan idag, och tränade hund på morgonen.
Kallt, snöigt och blött var det, men jag antar att det är saker man får lov att stå ut med när det är vinter i norra Sverige.
Var tvungen att klättra in i hundgården också, för att förhindra två stycken mosade hyndor. Det gick väl bra, om man bortser från blöta fötter, blöta skor, blöta byxor (snö hela vägen upp mellan benen), och en trasig hand.
ALDRIG MER!

Plus att mina händer var jättekalla!
Jävla gaysatan!

Jag vill tillbaka till min dröm! Där kunde man minsann gå omkring i shorts.. Och inte frysa!
Tänk vilket liv, va?

Du underbara själ, lämna mig inte nu!

/K

torsdag 19 februari 2009

Gamla människor med för mycket hund.

Husse fick fängelse för hundbett

En 71-årig man har en schäfer. Ja, det är väl inget fel med det.
En 71-årig man har en schäfer som attackerar andra hundar och människor. Det börjar spåra ut va?
Men är det mannen som beordrat hunden att göra dessa saker eller har hunden känt sig provocerad på något sätt? Inget av det framkommer i artikeln, så då dömer man mannen till fängelse för misshandel.

"Själv ska 71-åringen ha nekat till brottet och hävdat att han själv blev angripen och att hunden endast försökte skydda honom. Tingsrätten ansåg dock att de bitna männens version var mer trovärdig, rapporterar Nerikes Allehanda."

Självklart är det offrena rätten lyssnar till i första hand.
Vem säger att det inte är så?
Jo, en gammal (senil) gubbe, som inte är värd att lyssna på.
Visserligen så bröt han mot polisens beslut om att hunden skulle bära munkorg, anser man att hunden är så pass aggressigv, så what the hell, men att anklaga honom, och att inte lyssna på mannens historia gör mig irriterad.
Det är endast de tre som det framkommer var närvarande vid denna händelse, och det är inte så konstigt att tingsrätten väljer att lyssna på de två som samspelar och är offer.

Sen att han (tydligen) inte har någon särskilt bra koll på sin hund, det är en sak, då borde han verkligen hålla hunden kopplad, men ser man att polisen gör något åt den lilla papillonen som springer fram till min hund, obevakad och uppenbarligen helt ensam?
Det är lång ifrån acceptabelt att det ska vara sån skillnad på tillsynen av små och stora hundar.

Mannen måste helt klart acceptera att hunden är i sånt skick att man anser att den behöver bära munkorg, och det för både hundens, ägarens och omgivningens bästa.
Sen att man kan tycka synd om sin hund, när den ser ynklig ut när den försöker få av sig munkorgen, det är väl inte mer än mänskligt?

Att äta gräs hör inte till hundens (vargens) naturliga föda. Men hunden har lagt till med något bara för att den kan.

"Det finns två huvudsakliga typer av gräsätande hos hundar.
*Den första är helt enkelt typen där din hund gladeligen smaskar i sig gräs och inte lider några effekter av detta.
*Den andra typen är när en hund äter gräs och kräks upp det. Detta tros vara ett medvetet, instinktivt, försök att framkalla kräkning efter att de har svalt något som får dem att må illa."

Den hunden tar inte skada av att inte få äta gräs, inte heller av att göra det. Men eftersom att hunden uppenbarligen måste bli rastad i munkorg, så får mannen gott ta sig fram med det.
Det finns inget annat att göra.

Många människor skulle nu ha kommit in på kamphundar och att de är såna bra familjehundar (och jag säger inte att de inte är det heller), och att de "dåliga" hundarna hamnar hos någon nedknarkad ung kille. Vad säger att inte tjejer kan ha precis samma problem?
Alla säger att de ungdomar som har staffar, stiffar och doggar inte inser innebörden av uppfostran hos denna hund. Är det inte så att även små hundar måste få uppfostran? Små hundar behöver precis lika mycket aktivering både i kropp och själ som en stor hund. Så ta och gå en kurs vettja!

Jag håller med om att de människor som inte lämpar sig för att ha hund, verkligen inte borde ha det, och sen att eventuellt införa något slags körkort på hund.
Men inte då bara för en ras. Alla hundar har inte riktigt lika stor chans att bli en aggressiv och farlig hund som en hund som är avlad för det från första början, men jag kan helt ärligt säga att de unga människor som har hund i min närhet är betydligt bättre på uppfostran än vad en kvinna/man i 70-års åldern är.
Glömmer de ändå så mycket?
Förstår de inte att deras rottweiler eller norska buhund eller hovawart eller phaléne eller chihuahua eller grand danois eller airedale terrier eller saluki eller pudel eller coton de tuléar eller tax eller dvärgpinscher eller dvärgschnauzer eller bichon frisé eller... (see where I'm going with this?) ocskå måste få både uppfostran och aktivering?

Jag tycker att människor borde börja ta lite ansvar om huruvida de är kapabla att ha ett sånt ansvar som att ta hand om en annan levande varelses liv. Oavsett om det är ett barn, en hund, en katt, en fågel, en fisk, en häst, en ko...
Tydligen så är det inte många som håller med mig om det. Eller så bryr de sig inte bara.

/K

onsdag 18 februari 2009

I AM. I WERE. PAST.

Genocide, homocide, suicide.
Live the lost life while you can.
Kill the people you love.
Through the last way out, go two steps.
You'll come to the end of life.
Take your own.
Kill yourself.
Suicide.
People will think you weren't normal.
They'll think you were strange.
A life hater.
A person who hated life.
Especially your own.
They'll cry.
They'll onlly think of you.
Mission completed - the center of attention.

tisdag 17 februari 2009

Om någon kunde ta sig någonstans...

Jag kan bli så less.

Nå, ska eventuellt ta bort en kurs i skolan. Kommer i sånna fall ha ungefär en ledig halvdag i veckan då. Kommer (om jag nu får godkännande) bli väldigt skönt.
Väntar ivrigt till fredag kan jag ju säga.

Och det blev ändrade planer för min del.
Min kommande Vuollerimresa sker nästa vecka, istället för till helgen. Då åker jag på fredagen, och sen så vet jag inte när jag kommer tillbaka till Öjebyn.

Får se vad jag hittar på till helgen då då.

Var ute och gick en riktigt uppfriskande promenad igår, medans jag beklagade mig i telefon, vilket jag så ofta gör, och så la jag mig ner på gångvägen mellan skolan och Öjebyn och låg och kollade upp i himlen.
Synd bara att det var så molnigt. Annars hade det varit riktigt vackert. :)

Nå, bakat idag. Kladdkaka med choklad och en jäkla massa vanillinsocker. Tappade hela burken! Hur smart får man bli?

Anna har Mack-mackeli-mackan/Magg-maggeli-maggan här ikväll, och han kommer väl bli till på torsdag tyckte jag att en fågel kvittrade i mitt öra något om.

Och prov på fredag. Det vill vi INTE vara med på, men jag antar att det inte är speciellt oundvikligt, plus att det knappast är särskilt invecklat om man pluggar till det.



(Älskade hemma!)

/K

söndag 15 februari 2009

Titel: Yttersta gränsen..

För vad man avslöjar om sitt privatliv.

Vad är egentligen gränsen för vad och hur mycket om detta "vad" man berättar för sin respektive, vänner, syskon, människor som man gör en ansats att försöka lära känna och de människor som för en själv bara kommer vara främlingar.

Är det helt rimligt att till exempel över MSN berätta allt om vilka pubertetproblem man hade när man var i den åldern, hur många man har legat med under två veckor, huruvida man är oskuld eller inte, hur ens syskon/föräldrar är mot en efter att den har kommit hem från skolan, allt som hänt under dagen/helgen/veckorna/månaderna/åren man inte har talats vid, livet i allmänhet, musiksmak, vilken telefon man använder, vilka intressen man har, problemen med pojk/flickvännen, om man är singel eller upptagen.

Vad ska man säga när man nyss börjat prata med personen i fråga?
Ska man bestämma direkt om detta är någon man faktiskt vill lära känna? Eller ska man vänta? Hur länge ska man vänta?
När man väl bestämt sig för det, ska man då direkt börja avslöja hela sin livstid?

Vad är lämpligt att fråga?
Den första frågan är ju alltid:
"Vad gör du då?" +/- "då".
Frågan som kommer efter det brukar för det mesta vara:
"Vad ska du göra sen?"
eller
"Vad har du gjort idag då?"

Och jag vet, jag gör exakt likadant. Det är ett inlärt mönster. Jag lovar.

Nå, nu till helgen...
Det blev för det första ingen bio för mig och Joar igår. Vi stannade hemma, eftersom att jag är (var) så pass efter i civilisationen, och såg på "Madagaskar", både ett och två.
Det var tänkt att det skulle bli "Valkyria" sådär på kvällskvisten, men det blev inte. Jaja, kvällen slutade bra och jag var iallafall nöjd.

Fredagen var det middag och film.
Då var det "The Bucket List" som rullade (snurrade?) i spelaren, och den var lika bra som första gången som jag såg den. Den hade faktiskt inte ändrats ett enda dugg! Bra gjort, Klas!
Lördagen var som ovanstående..

Idag har vi kollat på film! ("Landet för länge sedan II: Äventyret i den förbjudna dalen", ettan, "Landet för länge sedan", såg vi igår, innan "Madagaskar".)
Tog också en promenad på en halvtimme (?), för att upptäcka att Djurkliniken i Öjebyn har bytt lokal!
Varför är jag alltid sist med att få reda på allt?

Jag vill inte vara med något mer.
(Men se, jag har en katt! Som förvisso är knäpp men...)

Nu ska jag gå och bädda rent i min säng, eftersom att jag har en känsla av att det lär behövas.

/K

torsdag 12 februari 2009

Tja, en del saker går min väg iallafall...

Men inte är det då mycket.

Jag ringde ner till avelsstationen i Sollefteå igår, och frågade huruvida jag skulle kunna ta med mig Simon till praktiken eller inte.
Jag fick ett klartecken, och jag är så glad!

Så då var det bara boendet och resorna kvar.

Jag ringde till Hotell Björklunden idag och frågade om boende och jag har ett så kallat "Elevboende" nu. Jag bokade från söndag 22/03-09 ca. 06:35, men när jag kollade bokningarna så var det inte förrän på måndagen jag skulle komma dit!
Så jag drog iväg ett mail till dem och frågade om det gick att ändra den bokningen.
Har dock inte fått något svar ännu.

Om det inte går, så kommer det verkligen bli problem, för då måste jag ta mig ner dit på annat sätt. Kanske kan ordna med bil om jag (mot förmodan) har lite mer tur.

Iallafall, så är jag nöjd med resultatet! :)

Skolan igår då?
Tja, min otur började då. Och det är fredag den trettonde imorgon!
Det är inte meningen att jag ska ha otur innan dess!
Nå, jag övervägde att ligga kvar i sängen igår iallafall, och skippa "Arbetsmiljö och säkerhet" och komma till skolan först till andra lektionen, som var idrott, men tog mig upp ur sängen iallafall, och pallrade mig ensam till skolan i kylan.
När vi har redovisat arbetet vi gjort på "Arbetsmiljö och säkerhet", så fick vi sluta. Så då satt jag där. I en timme och en kvart.
Värt ens?

Gick och bytte om till idrotten, och fick reda på att vi skulle ha handboll.
Yes! Det är kul!

Så vi börjar värma upp med en del skott, och tränade kasttekniker, vilket fungerade relativt bra.
Efter det så började vi spela lite smått, och vi växlade mellan att spela och vara målvakt.
När det var min tur att vara målvakt, så går jag och ställer mig i målet och får frågan av Tobbe:
"Hur vill du bli påskjuten?"
"Lagomt" svarar jag.
Och så SKA det vara.
Tyvärr så var det ju inte riktigt så va?
Nä, för tävlingsinriktade som vi är, så brukar spelen ha en tendens att bli en aning våldsamma, och Robert får skottillfälle och skjuter.
Lite för hårt.
Bollen träffar i ansiktet på mitt öga, och det blir helt svart.
Jag hade för mig att jag gick ner på knä, men det gjorde jag tydligen inte. Jag bara böjde mig framåt lite.
Nå, jag hör Robert säga:
"Oj! Förlåt!"
Och sen kommer Tobbe fram och frågade hur jag mådde, medans jag gick och tog lite stöd mot målstolpen.
Jag blev bara lite yr (ganska ordentligt) så jag går och sätter mig. Känner mig ganska dum när jag sitter där på bänken och blinkar som ett tok.
Jaja, de spelar klart och Tobbe hoppar in som målvakt.
Men det vart inte mål iallafall!

Jag har fortfarande ont i huvudet, och jag säger att det är kronisk huvudvärk, men det finns vissa som inte vill tro på mig, och säger att det inte är det.
Säger jag att det är det, så är det det!

Jaja, jag fick en anledning att skippa Nolia iallafall. Skönt det. Det var något positivt med dagen iallafall.

Och tänk hur glada man kan vara!
Inte en glad min har jag sett hemma idag.
JAG VILL TILL UMEÅ!
Jag vill, jag vill, JAG VILL!
Jag vill inte sitta kvar i den här förbannade hålan längre! JAG VILL BORT!

Jag längtar, längtar, längtar, längtar, längtar, längtar, längtar, längtar, längtar, längtar, längtar, längtar, längtar, längtar, längtar, längtar, längtar, längtar, längtar, längtar, längtar till våren! Då har jag varit på "den största händelsen i mitt liv" - dvs. balen. Jag har tagit studenten från Grans och jag lämnar Öjebyn för alltid.

Jag vill ha dig.
Nu.
<3

/K

Utmaning!

Okej, så jag har blivit utmanad. Antar väl att jag måste göra som han säger då. ;)

Ettan.. Då ska vi se.. Vi tar och går in i mappen "Bilder".
Och så var det tvåan.


Ja, trean då. Tja, visar bilden gör jag ju..
Så ska jag skriva något om den också ja.
Ja, det här är en kattunge, hankatt, från vår sista kull. Mamma är Lillan och pappa är Sivert.
Här var de väl en tre veckor.
Han hette Sweeney (hade en liten period av Sweeney Todd, the demon barber in Fleet Street då.)
Han hade två systrar, och han bor tillsammans med en av dem.
På denna bilden så är det Tova som håller upp honom som modell.
Mycket trevlig kissemiss! :)

Fyran?
Okej. Jag bjuder härmed in:
Carro
Tova
Anna
Åsa
Joar
Sandra

Femman då?
Jaaa, det har jag också gjort. :)
Vad jag är duktig!

Regler för utmaningen:

1. Gå in i din bildmapp.
2. Gå till den sjätte mappen och välj därefter den sjätte bilden i den mappen.
3. Visa bilden på bloggen och skriv något om den.
4. Bjud in sex nya bloggpersoner att vara med på utmaningen.
5. Länka till dem, och låt dem veta att de är utmanade!

Done and done!

måndag 9 februari 2009

London: Tur och Retur.

All the people of the world!
I'm happy to announce that I'm home at last!

Alltså.
Denna resa.
Jag kommer nog inte att göra om det i första taget.
Jag har haft sån hemlängtan så det finns inte.

Nå. Åkte iväg till London i torsdags, tillsammans med mina fyra systrar, tre respektive, två barn och min mor.
När vi väl var framme hade vi gått igenom bagaget ett X antal gånger för att se att vi verkligen hade allt med oss, när vi tog oss iväg så var det så skönt.
Väl på flygplatsen köpte vi lite matliknande så vi fick i oss lite iallafall.
Där träffade vi också Susanne, Anders, Anna och mamma som kom från Rättvik.
Ett tag senare kom Helena, Ingemar och Kajsa också.

Vi kom på flyget och min hand höll bokstavligen talat på att dela sig i fem delar. Jag kan ju säga att mina fingrar skulle ha blivit minst tre centimeter längre om Anna hade hållit mycket längre.
Resan gick bra, och vi sjukade oss ganska mycket, jag och Anna, eftersom att vi är som vi vart.
Inget att göra åt, dock! :)

Mupparna fick självklart vara med där mitt i luften också, men då tyckte Helena att vi levde om för mycket och att vi skulle vara tysta.
Jo, tjena!
Det är som att säga till ett barn:
"Du får inte göra så."
Men då ska ju hon hålla tyst på sina ungar också, för det är ju faktiskt annat folk med.
Jag VET att jag inte ska jämföra två, (vad som ska klassas som vuxna), personer med två barn, men det är precis lika störande som det vi levde om.
Ärligt talat, så tycker jag att det är betydligt roligare att lyssna på ungdomar som har roligt, än två ungar som skriker lungorna ur sig. .

Nåja, vi kom fram tryggt och säkert, men landningen kunde ha varit en aning bättre faktiskt. Nå, väl framme, så skulle vi åka buss också, för att ta oss in till London, så vi åkte en timma, och jag måste erkänna att det kändes väldigt bakochfram när vi åkte åt fel håll i rondellerna. Men det är väl sånt man får leva med ibland.
Vi åkte till Victoria Station och åkte tunnelbana därifrån till Earl's Court (Earl's cock, även kallat i vårat sällskap), sen checkade vi in på det sjabbiga hotellet som vi bodde på, och det var verkligen inte trevligt.
Kanske ska skriva en lista på sakerna som var bra och dåliga?
Dåligt:
  • Luktade målarfärg
  • Toaletten var inte större än en tågtoalett, en tågtoalett är större!
  • Det gick knappt att få varmvatten ur kranen
  • Det drog kallt från fönstrena
  • Golvet knarrade
  • Fyra meter i tak - minst
  • Heltäckningsmatta ( röd med gula blommor på, även solblekt på vissa ställen)
  • Bajs (eller något) i taket
  • Ful färg på väggarna
  • Sängarna knakade
  • Inte riktiga täcken - filtar under lakan
  • Sängarna var hårda
  • Ostädade rum
  • Fula och konstiga bäddningar
  • Oordentlig frukost
  • Konstiga dörrar
  • Bara en nyckel till ett fembäddsrum
  • Livsfarlig trappa ner till köket
  • Knepig personal
  • Halkiga trappor in
  • Bitar som lossnade från trappan
Jag har inga bra saker att säga om hotellet helt enkelt.
Hotellet sög verkligen! ! !

Nå, dagarna då..
Fredag:
  • Klev upp klockan typ kvart över åtta?
  • Frukost - te och mackor. Inte ens ordentligt pålägg fick vi.
  • Upp till rummet och borsta tänderna.
  • Lära känna staden lite. Åkte in till Picadilly (stavning?) Circus och snurrade på leksaksaffären på sex våningar i typ två timmar, gick och småkikade i alla affärer som man hittade efter gatorna vi vandrade.
    Gick tillsammans med mamma och Anna till Primark och handlade kläder.
    • Fyra par trosor
    • Två par byxor - jeans och mjukisar
    • Två par tröjor
    • Sju par sockar
    Det var ju som en del. Och det för 300 kronor. En mycket bra investering vill jag tycka.
    Sen samlade vi ihop resten av bunten som hade stannat och fikat, och sen åkte vi tillbaka till hotellet.
  • Kvällen var det musikal. Det var verkligen helt fucking amazing. Det går verkligen inte att beskriva.Vi var på Her Majesty's Theater och såg på The Phantom of the Opera.
    Satt längst fram i mitten. Snacka om att det var fantastiskt.
  • Sen var det hem och sova, och sov gjorde jag. Men inte förrän jag hittat några skatter! Jag hittade jättemånga skatter i min säng!
Lördag:
  • Klev upp kvart över åtta igen.
  • Frukost, samma som dagen innan. Lika värdelös som då.
  • Sen var det dusch för min del (i våran minimala dusch).
  • Rena kläder efter det - mycket skönt.
  • Sen bar det av till London Aquarium - där vi såg massor med fiskar! Faktiskt! På sant så gjorde vi faktiskt det. På vägen dit passade vi på att ta en titt på London Eye och Big Ben som var alldeles nära. Det var faktiskt riktigt fint väder på lördagen och solen kikade fram en sväng, och det har jag minsann bildbevis på!
  • Primark. Igen. Denna gång:
    • Fransk manikyr
    • Fyra par trosor
  • Sen var det hem och lämna grejer för att fara tillbaka in till Victoria Station för att bli bjudna på fika av Susanne. Det var mycket snällt.
    Och mer folk får man ju leta efter. Faktiskt. Folk till förbannelse.
  • Efter det så hoppade jag, Anna, Åsa och Jari på linje elva till Liverpool Street. Vi åkte uppe och längst fram, och fotade och levde djävulen där uppe. Tills det kom mer folk. Vi åkte till slutstationen och hoppade på en annan buss tillbaka.
  • Sen åkte vi hem och åt lite mat, åt på KFC (Kentucky Fried Chicken) och det var faktiskt riktigt gott. Och verkligen värt pengarna. Jag tror att jag fortfarande är mätt sen dess.
  • Vi började packa ihop våra saker, och det gick relativt smärtfritt.
  • Efter det så gick vi i säng, och jag hittade som vanligt massa skatter i sängen, men på morgonen efter så hade jag tappat en skatt som jag håller kär.
Söndag:
  • Klev upp för fan igen. Klockan åtta den här gången.
  • Gick och åt frukost, samma frukost som varit de andra dagarna, te och macka. Värdelöst!
  • Tillbaka på rummet för att packa ihop det sista och se om vi skulle få plats med alla inköp i den redan överfulla väskan. Det fick vi allihopa.
  • Gick ner och lämnade nycklarna till receptionen, eftersom att vi skulle checka ut.
  • Utcheckningen gick bara bra. Vi kom oss ut på gatan iallafall.
  • Åkte iväg, hela gruppen, till Victoria Station där vi skulle åka buss ifrån, och lämnade bagaget. Men innan vi kunde göra det, så skulle vi ju hitta bagageutrymmet också, och det gick inte sådär jättebra, eftersom att det ser ju exakt likadant ut överallt! Nå, bagaget kom på plats och vi gav oss ut på ett sista äventyr.
  • Åkte iväg till Baker Street, tillsammans med Anna, Åsa och Jari. Strosade runt där i någon timme eller så.
  • Åkte tillbaka till Victoria Station för att fördriva den sista tiden innan bussen skulle gå. Gick och kollade i ett köpcentrum på stationen, och det finns ju butiker till förbannelse.
  • Bussresa next!
    Vi tog oss tryggt och säkert på bussen mot London Stansted, och jag somnade såklart. Men det var inte så konstigt, eftersom att jag knappt sovit på hotellet.
  • Gick in på flygplatsen och väntade.
  • Väntade i tre (?) timmar på avgång, och under tiden som jag väntade, så var jag bagagevakt som löste korsord och läste.
  • Flyget gick relativt smärtfritt den här gången, och det är så vackert när man blickar ner över olika länder, och det enda man ser är ljusnät som går över en hel stad. Verkligen otroligt.
  • Landning i Skavstad.
    Gick bra, denna landning var så mycket bättre än den i London. Verkligen.
    Åkte bil hem till Helena och Ingemar, tillsammans med Anna, Åsa, Jari och Matilda. Och jag måste säga att det var så skönt att åka bil!
  • När vi kom fram, så gick jag och sövde Matilda, och det tog väl 30 sekunder eller så. Inte lång tid iallafall.
  • SOVA! Och sov gjorde jag.
Måndag:
  • Vakna.
  • Fika.
  • Packa ihop.
  • Vänta.
  • Åka bil i hela dagen.
  • Komma hem.
  • Säga "Tack" och "Hej då" till hundvakten.
  • Ut med hunden.
  • Sova i sin egna säng!
Jag säger bara: Aldrig mer!

/K

torsdag 5 februari 2009

London, here we come!

Ja, snart iallafall.

Vaknade till samma ljuva melodi av barnskrik, föräldrar som pratar, hundar som skäller och syskon som pratar.
Vaknade 20 över åtta idag. Det var ju inte särskilt trevligt måste jag säga.
Somnade innan mitt huvud nått kudden vill jag lova.

Var barnvakt igår till Kajsa och Matilda.
De var riktigt lugna, och när de skulle ta medicinen gick det väl relativt smärtfritt.
De gick snällt och la sig när barnprogrammet var slut, så det var inte mycket gnäll om att stanna uppe längre.

Och dagen idag.
Vi ska iallafall bege oss till London, (kondom som första förslag på T9), ikväll. Flyget går klockan 17:25 och det tar väl två och en halv timma att ta sig dit.
Ska bli skönt när vi väl är framme ändå. Då kanske man kan vila upp sig lite.

Dagarna där kommer förmodligen ta knäcken på mig på ganska många sätt.
Jag kommer vara så spyless mina syskon så det finns inte.
Och det är som vanligt inte Åsa eller Anna jag menar.
Då finns det bara två kvar.

Ja, nu ska jag väl gå och se vad människorna och barnen håller på med ute i vardagsrummet minsann.


/K

onsdag 4 februari 2009

Stockholm in Action..

..eller något.
Kanske inte riktigt så våldsamt. Just för tillfället så är det bara Brandbergen och Stenbockens gata.
Jag har kommit på en sak.

Jag ska aldrig skaffa barn!
Idag vaknade vi av massa barn som sprang, skrek och levde om alldeles för mycket!
Klockan var bara nio.
Det var verkligen inte trevligt.

Nåja, natten har varit lugn, inte nu för att man kunnat vänta sig något annat, men..
Gårdagen bestod av.. GISSA VAD!!!

BILÅKNING! WOHO!

Ja, vaknade vid kvart i tio igår och gick upp och duschade.
Åt frukost (duktiga jag) och sen så bar det väl av mot Stockholm tillsammans med Åsa och Jari.
Anlände klockan halv fem ungefär, och då var det middag som gällde.
Någon soppa av något slag.
Smakade okej iallafall.

Sen lite vila på det, och sen åka och handla med Åsa och Jari.
Ganska skönt med bil ändå måste jag säga.

Just nu är det en väldigt ledsen Kajsa på G, och nu slutade hon inte alls att gråta.

Nå, efter handlingen så blev det lite efterrätt och sen film och chips och cola.
Filmen bestod av Robin Hood, och inte den tecknade versionen.

Idag har vi legat i soffan och slöat.
Mycket skönt inför helgen iallafall.
Då kanske man har lite ork ändå, så att man orkar med att göra massa saker!

Nu, gott folk.
Är det soffan med Åsa, Jari, Matilda och Kajsa som gäller.

/K

måndag 2 februari 2009

Denna resa är icket att förglömma.

Oj oj oj, säger jag bara. Det är inte lättaste saken i världen att resa 78 mil i en vanlig familjebil tillsammans med Anna, Åsa, Jari och mamma.
Jag kan ju säga att resan har varit ganska våldsam, lite blöt och väldigt underhållande.

Jag, Anna och mamma satt i baksätet tillsammans som en liten klump, och Åsa och Jari körde.
Nog för att det bara var Jari som körde, men iallafall.
Jaja, mamma och Anna satt och slogs (det var gula bilar på vägen) man kan säga att det var ett slagkalas! Och jag satt och läste. Och sov.

Till en början så satt mamma i mitten, så hon fick vara kudde.
Sen efter en snabb bensträckare så bytte hon och Anna plats, men jag fick behålla min tillbakadragna plats i ena hörnet.

Och tiden som jag var tvungen att kliva upp på! DET BORDE VARA FÖRBJUDET ATT VAKNA DEN TIDEN!
Helt seriöst!
Jag vaknade klockan före fan, och jättetidigt var det!

Mamma virrade in oss i Hudiksvall för att vi skulle äta lunch.
Jag ville ha en macka, men de andra ville ha McDonalds. Det tyckte jag inte var så himla snällt.
Så hela resesällskapet är muckon!
Den som inte vet vad ett mucko är, borde inte läsa detta.
Då kommer ni få en liten komplikation i era små huvuden.
För det kan faktiskt ske så att det blir kortslutning! Och DET vill vi nog inte.

Nå, när vi kom fram, så blev det lite socialiserande med syster, hennes man och barn.
Mannen för övrigt, följde vi efter från inne i Rättvik. Han kanske kände sig en smula förföljd. Men det kan bli så ibland. Det var inte meningen! Jag lovar!

Iallafall så sitter vi i vardagsrummet nu, och har väl ätit lite.
Åsa frågade vilka p-piller jag fick utskrivna, och jag sa vilka de var, jag frågade Åsa, och hon sa att hon hade samma som Anna.
Jag tyckte att hon sa:
"MegaStream"
Men egentligen så sa hon:
"Utan östrogen"
Det var jätteroligt! Men det kan vara så ibland.

Nu har vi fikat semlor och saft också, men de vuxna drack kaffe. Som inte är bra för barn. Nu ska jag sluta skriva och inte vara vaken något mer. Känns det som iallafall.
Håller på att somna där jag sitter efter en lång dags resande.


/K

fredag 30 januari 2009

"I did it my way"

Sägs det.
Men vem har inte gjort det innan?

Varför kan ingenting gå min väg? Varför kan inte saker bli gjorda som jag vill att de ska bli gjorda?
Hur kan folk vara så tröga att de inte fattar när jag verkligen menar allvar?
Är jag som en annan jävla narr?
Kan inte folk ta mig på allvar någon gång?

Nu ska jag gå och lägga mig.
Får väl se hur det går med själva sovandet.
Med tanke på att jag somnade innan klockan kvart i tio igår, och vaknade klockan kvart i sju idag, så antar jag att jag sovit för mycket.
Och eftersom att jag ska upp imorgon, så antar jag att jag inte kommer att somna ikväll iallafall.

/K

Nå. Nu till saker som inte har någon betydelse, egentligen.

Helt seriöst.

Hur ska man kunna klara sig på 1050 kronor i månaden?
Januari har inte passerat sista dagen ännu, och jag har inga pengar kvar! Vi ska till London till veckan, och jag har köpt pund för hälften.
Studentmössa ska man ha! Där försvann resten!
Inackorderingstillägget?
JOKKMOKKS KOMMUN SUGER HÄNGBALLE!
Så snåla!
Vi kostar kommunerna 100.000 kronor per termin. Har de inte råd att ge oss pengar så att vi ska överleva?
Har de tänkt ta livet av oss?
En vettig människa utan liv (vilket de verkar tycka att ungdomar ska vara) skulle lätt klara sig på det jag får i månaden för hyra och bajs.
En person med hund, separerade föräldrar och ett liv (!) kan omöjligt överleva på det!

Jag ska sluta äta mat, godis och sånt onödigt.
Jag ska sluta dricka sprit, läsk och sånt onödigt.
Jag ska sluta köpa kläder, skor och sånt onödigt!

Åt helvete med allt!

/K

HAHA! *

*Hells Angels Hells Angels
Jag och Alexandra kom på det! :)

http://www.utopia.se/

/K

onsdag 28 januari 2009

Är beredd för att missa stora delar av min personliga utveckling.

Kan jag få lägga mig ner under sängen, stänga för alla hål och bara ligga där tills någon kommer och hjälper mig med mitt liv?
Kan någon reda ut det åt mig?
Allt är bara sammanflätat till ett enda stort nystan, så att det inte finns någon test att dra i, för att få ett enda snöre. Drar jag i "den" testen så lossnar nästa.

Jag vill gräva ner mig och aldrig mer komma upp till jordens yta.
Det mesta suger just nu, och skolan.
Jag ska inte ens nämna den.
Det borde helt seriöst vara förbjudet med prov i religion.
Kan någon bara hänga mig?

Fuck you, you insecure piece of shit!

/K

söndag 25 januari 2009

"Jamen, du skulle ju inte handla så mycket!

Nä, precis.

Jaja, i helgen har jag varit med Joar.
Det var i Öjebyn natten till lördag, och i Skäret natten till idag.
Fredagen bestod av hemkomst från skolan, det blev två prov gjorda och jag tror iallafall att jag klarar gränsen för G. Det hoppas jag iallafall att jag gör, annars blir jag arg!
Jag blir verkligen det. Visserligen så förtjänar jag inte mer än G, eftersom att jag verkligen inte har pluggat något över huvud taget, men med lite tur så klarar jag gränserna.

Nåja, efter hemkomsten så gick jag och handlade mat så att jag kunde göra smörgåstårta. Riktigt gott vart det, och så gjorde jag det. Och sen kom Nadja och hämtade några filmer av mig, så att hon kunde roa sig i helgen, och sen kom Joar också, som fick middag med. :)
Innan middagen var jag dock tvungen att duscha.
Så jag gjorde det, och sen åt vi!
Mycket god mat hade jag gjort, och Anna hjälpte mig med dekorationerna. :)
Efter maten så blev det bara jag och Joar ett par, tre timmar, eftersom att Anna åkte iväg och mamma jobbade.
Det var trevligt.
Vi diskade och var så duktiga! (Men det var verkligen inte på mitt initiativ!)
När mamma kommit hem vid nio, så valde vi film och såg. Det var meningen att vi skulle se två filmer, men det blev bara en.
Vi såg i Annas rum, och det var mysigt.
Sen så gick vi och la oss, eftersom att båda var ganska trötta. Jag måste erkänna att jag höll på att somna under filmen.
Lite onödigt blött i sängen efteråt, men det är väl sånt som händer antar jag.
Vet inte vad det vart med mig, men..

Nåja, lördagen var det Skäret, och Simon fick följa med!
Har inte tagit oss så långt med deras möte face to face, men det kommer. TA DET LUGNT!
Sen var det middag, och efter det så var det SS, GH och trevligt sällskap. Fick handen vriden ur nästan led också, vilket väl inte var så himla snällt, men det är okej! Verkligen!
Men bästa grejen! Hur ofta händer det?



Idag sov vi till tio i ett. Riktigt skönt.
Sov i nästan elva timmar.
Sen var det frukost och efter det så var det dusch för både mig och Joar.
Jag fick äta middag med han och hans familj också.
Trevligt trevligt minsann! Efterrätt blev det med.
Vila på maten efter det och sen var det hemfärd för min del.

Screw you!

/K

onsdag 21 januari 2009

Mordplaner på hög nivå!

Ja. Dagen som varit idag då. Vad ska man säga om den?

Skolan har jag varit på. Det var väl helt okej, men om jag hade vetat hur värdelös första två lektionerna skulle varit så hade jag stannat hemma och sovit istället. Det hade gett så mycket mer.
Nåja, satt vid datorn innan lunchen och planerade tillsammans med Åsa att hänga en ful schnauzer som skulle träna tillsammans med oss. Hon tyckte att det var en bra idé, och för att Janna inte skulle bli rädd, så skulle vi säga att vi kunde rasta henne, och säga att hon smet iväg, men i själva verket så skulle vi elda upp henne!

Jaja, det var väl inget mer med det, så sen hade vi engelska B och svenska B. Det var faktiskt riktigt underhållande. På engelskan skulle vi förklara vissa ord med bara ord och INGA gester, det gick ju käpprätt åt helvete kan jag lova. Alla visade på något sätt, och det fungerade ju.

På svenskan sen så körde vi "Epok-Jeopardy" och vårat lag kom tvåa. Vi var så duktiga så. Vi svarade visserligen bara på en fråga, men då svarade vi inte fel på den. De andra svarade faktiskt fel på vissa frågor. Så vi är bättre!

Roligaste kommentaren ändå på tal om 1700-talet:
"Var det inte då de hade sånt där vitt som frätte sönder huden i ansiktet?"
Hur snällt är det på en skala då? Ofta man vill att huden ska fräta sönder?

Efter skolan så var det hundhuset med Åsa (Brutus och Hilda), Stina (Chivas) och Janna (Spana). Det gick väl inte sådär jättebra att träna just igår. Hon var inte lika het på agilityn som hon brukar vara.
Hundarna racade lös som fan, men det var ju bara Hilda och Chivas som gjorde detta, eftersom att Brutus och Simon är alldeles för gamla för att sjunka ner till den nivån att leka med andra hundar. Typ.


(Kolla speciellt 03:35)
När vi kom hem så satte jag mig och började göra lite skolarbete. Både djursjukvården och lite historia. Ja, det är samma historia som innan jul!
Det gick väl hyfsat. Djursjukvården kom jag riktigt långt på. Jag är så bra!
Efter ett tag så var det mat. Sen så var det meningen att jag skulle till Janna och plugga till proven vi har på fredag, men det gick ju åt helvete.
Hon skulle ut och gå med Sanna och jag började skriva på skolarbeten!
Sen så bar det av på promenad. Jag gick samma sväng som jag alltid går, men med vissa variationer. Pratade som vanligt i telefon också. Det var relativt underhållande.
När jag kommit in så började vi på något konstigt vänster prata om att köra upp saker och dubbelmackor och massa såna saker. Jag förstår inte HUR det kan komma sig!
JAG HETER JU FAKTISKT KARIN!

Det är inte meningen att jag ska prata om såna saker!
Se nu hur du har fått mig! Åh! Inte är det lätt minsann!

Nu ska jag gå och sova!

/K

tisdag 20 januari 2009

Save me. Help me. Therefore, kill me.

Dagen idag. Inte speciellt positiv. Jag har varit så förbannad så det finns inte!
Ofta man inte orkar göra något även fast man inte har något att göra? Det är bara så störande!
Jag vill bara ta studenten och flytta ner till Umeå! Jag vill ha en egen lägenhet där jag och Simon kan bo tillsammans. Bara vi två.
Allt är så förbannat drygt just nu och jag orkar inte med något!
Jag orkar inte plugga - lik förbannat måste jag göra det.
Jag orkar inte stiga upp på mornarna - lik förbannat ligger jag inte kvar i sängen, även när jag kan välja bort att stiga upp.
Jag orkar inte med nytt folk - ändå måste jag stå ut med dem, dagarna i ända.
Jag orkar inte vara hemma - ändå kan jag inte komma undan, eftersom att jag inte har något eget att gå undan till.

-Snälla. Låt mig bara vara ifred!-

Dagarna sen helgen har iallafall bestått av skola, och många hundlektioner. Det är så skönt att komma till skolan och veta att det är sju timmar tills jag måste gå hem, för att ta itu med saker man gör efter skolan.
Det är skönt att komma till skolan och få ta ut sin ilska på lärarna istället för dem man måste umgås med resten av livet.
Det är skönt att komma till skolan och arbeta med Simon, märka den skillnad som det faktiskt gör när jag är på bra humör för att jag får träna med henne.
Det är skönt att komma bort från hemmastressen för ett par timmar om dagen - för att sen komma hem till den igen.

Mellan klockan fyra och klockan sju, så sitter jag antingen vid datorn eller så försöker jag sysselsätta mig på annat sätt - vilket inte är så jävla lätt, eftersom att jag kan inte lyssna på musik, för det stör. Jag kan inte göra skolarbete, eftersom att jag inte har ro att koncentrera mig på det. Jag har inte ro att göra något vettigt.

Klockan sju försöker jag komma ut och gå varje dag i ungefär en timma och en kvart. Det brukar gå ganska bra, jag har gjort det i de senaste tre dagarna och hela veckan förra veckan.
Igår fick jag med mig en papillon på promenaden. Den ville vara med mig och Simon. Den följde efter oss från Linnéparken och en bit in på Storstrands villaområde. Sen lämnade den oss för en annan hund.
Jävla horhund!

Nåja, det gick bra och det var så skönt att bara gå. Det är fortfarande så jävla skönt att bara gå.
Få komma ut i friskluft och inte behöva vara inne i en unken lägenhet som ingen ids städa. Ingen ids diska. Ingen ids tvätta.
Ingen ids något!

Allt är bara så förbannat drygt!
Jag vill lägga mig ner och dö!
Så kanske jag kommer ifrån det här helvetet.

/K

måndag 19 januari 2009

Kiss me, kill me, hold me, love me, hate me, eat me, drink me, stop me, help me, thrill me, fail me.

Ja.
Vilka ord ska man använda för att beskriva denna förgångna helg då?

Kanske:
Galen
Kaotisk

eller
Riktigt underhållande

Kanske inte för alla, men det var riktigt roligt.

Underbart säger jag bara. :)
Måste göras om. :)
.
Hur kan människor vara så dryga?
Människor är bara jobbiga.
Jag hatar människor.

/K